Hon satt gränsle över stolen, armarna hängde längs sidorna och hon satte hakan på stolsryggen. Hon var fortfarande solbränd om kinderna sedan vintersemestern. Axelbandet gled allt längre ner på axeln. Hon bet ihop käkarna, blundade och tog ett djupt andetag.

Hon väntade på smärtan som skulle uppstå i ansiktet. Hon hörde hur han andades tungt och hon kunde känna den fräna lukten av hans svett. Hon hoppades att han bara skulle slå henne med knytnäven den här gången. Ögonbindeln satt hårt och pressade mot ögonen. Hon försökte tänka på sommardagar och hallonsaft, men spände sig i väntan på slaget.

Det kom inte något slag. Det kom inte ens någon svordom. Han hade fått nog. Han hade fått nog av henne, den bisarra leken och allt. Han spände hanen med ett klickande ljud. Lyfte pistolen mot hennes panna och innan hon förstod vad som skulle hända gjorde hans pekfinger jobbet. Hon hörde aldrig smällen. Hennes drömmar, hjärna och blod rann sakta ut genom hålen.

Hanen spändes en gång till och rummet fylldes åter av ljudet från pistolen. Pistolen nådde golvet innan hans döda kropp gjorde det. Leken var över. För alltid.