Ikväll skulle han nog fria till henne. Fria till Anna Ulrika Andersson. På den fina restaurangen de aldrig varit på förut
Anna Ulrika Andersson tittade ner på de fina besticken. Bestick som visste att de var fina och låg där och var högfärdiga. Hon ville ta på dem med flottiga fingrar och smutsa ner dem. Visa de där förnäma gafflarna vem som bestämde. Kanske tappa dem på golvet så att servitrisen var tvungen at ta dem till disken direkt. Det vore rätt åt dem.
Han hade en överraskning till henne, hade han sagt. Hon skulle få något fint ikväll. Anna Ulrika Andersson hade redan räknat ut att det var en dyr ring. Hon hade sett ett kvitto som ramlat ur hans byxor.
Hon tog inte blicken från besticken. De stirrade tillbaka, tänkte hon. Och hon skulle minsann inte ge sig först.
Hon hade också en överraskning till honom ikväll. Hon skulle verkligen förvåna honom.
Anna Ulrika Andersson skulle säga nej.
