Klomp

Mikael tyckte att det lät som en jättetomat som landade på hustaket. Ljudet var både hårt och mjukt. Han drog upp täcket och rullade över på ena sidan och tänke:

"Jag ringer morsan imorgon. Hon får hjälpa till att fixa"

Tomt

Allt var tomt. Allt.

Det fanns inget kvar. Inga tankar. Ingenting.

I den stora tomheten fanns det inget. Tomheten värkte. Den var smärtsam. Inte någon gång innan hade tomheten varit så  stark.

Tomt.

X

- "Men, för helvete, vi skulle ju spara pengar nu!", skrek han till henne. "Vi har för helvete inte ens råd med hyran nästa månad. Och så springer du iväg på stan och kommer hem med..."

Han hann inte berätta färdigt innan hon svarade med lika hög röst:

-"Jag behöver faktiskt kunna unna mig något ibland". Hon sänkte rösten och nästan väste fram:

-"Är det för mycket begärt?`Jag har inget annat. Du kan väl för helvete unna mig det här. Den här gången!"

Han visste att han inte kunde vinna. Hennes ögon var smala och han han såg hur ådrorna i hennes tinning var spända. Hon var arg och bestämd. Han ville springa ut ur rummet, men stod kvar en lång stund och sjönk sedan ner i den röda fåtöljen.  Han tänkte att det här var nog det mest onödiga och idiotiska hon kommit hem med.

Hon visste att han älskade henne. Åtminstone ett tag till. Hon njöt av att se sitt inköp och tänkte att han kommer nog också tycka det var bra. Till slut.

Inköpet låg där på golvet och hade nog ingen aning om vilken uppståndelse den orsakat.